Dagens bästa stund

Dagens bästa stund var lite otippat städstunden. Nu är det nämligen så att min vän Hanna hittade en dammsugare här på Raab Heim. Jag var helt euforisk över att få dammsuga vår smutsiga kämppä! Grejen är den att städerskorna här ska dammsuga en gång per vecka. Ännu har dom inte varit hos oss och dammsugit, och vi flyttade in 11 februari... Jag har alltså torkat badrumsgolvet med en trasa och försökt "dammsuga" resten av stället med papperstussar. Men nu är vårt golv heeelt skräpfritt, tjohoo!

En annorlunda dag

Dagen började helt normalt med en länk med svenskorna och en kanadensisk kille. Kul med träningskompisar! Fortsättningen var dock aningen annorlunda...

I vårt pre-semester programme ingår en kurs som heter Cultural Sensitivity Training. Kursen ger två poäng för några timmars arbete, vilket ju är trevligt. Jag hade föreställt mig att man sitter i små grupper och diskuterar kulturella skillnader mellan sina respektive hemländer. Där hade jag fel. Dagens uppgift var att dela in sig i grupper om fyra, med olika nationaliteter. Två finskor och två finlandssvenskor kan väl kallas en mixad grupp? Sen fick man en plats nära Linz att besöka. En plats vart man annars knappast skulle komma på att fara. Vår plats blev Einsteinstrasse. Där skulle vi hitta en person på gatan och intervjua denna/denne. Våra frågor var typ ålder, yrke, boende, civilstatus och så vidare. 

Först var vi tvungna att åka spårvagn i säkert 30 minuter, sen skulle vi byta till en buss. Vi tog fel buss. Slutligen hittade vi ändå rätt buss, och kom fram till Einsteinstrasse. Jag vet inte riktigt vad själva området hette, men det var någon sorts sorglig förort. På Einsteinstrasse hittade vi ett köpcentrum dit vi gick för att hitta vårt intervjuobjekt. Köpcentret var om möjligt ännu sorgligare än själva platsen. Nästan helt folktomt och också en massa tomma butikslokaler. Stället såg nästan övergivet ut. Vi var tvungna att be fyra personer om en intervju, innan det äntligen nappade vid femte försöket. Hon ville dock inte vara med på foto, vilket ju är helt förståeligt. Hon var 40 år, singel, utbildad frisör, bodde i en lägenhet och jobbade på Bipa. Hennes dröm var att komma bort från stället och flytta utomlands, kanske till Australien.

Hela stället hade en sån sorglig känsla över sig att jag kände mig riktigt ledsen när vi åkte därifrån. Efter det här kommer jag om möjligt att uppskatta min mysiga hemstad ännu mer.

Welcome Reception

I går kväll blev vi officiellt välkomnade till Linz och JKU. Stämningen var ganska bra, till en stor del tack vare dessa killar:

Dansuppvisning

De dansade en typisk österrikisk dans, kommer inte ihåg namnet. Kul såg det i alla fall ut. Jag satt och skrattade (på ett snällt sätt) mig genom danserna. De var verkligen superduktiga! Senare var det de äldre killarnas tur att visa vad de gick för.

Manlig kärlek?

Festen fortsatte sedan nere i LUI, studentbaren som finns i källaren. Vi var med i en stafett och förlorade stort. Det där att dricka öl snabbt är inte min grej. Kvällen slutade alltför sent och jag kände mig mer död än levande när väckarklockan ringde imorse efter tre timmar sömn. 

Denna dag har inte varit särskilt händelserik. Lite Cultural Sensitivity Training från morgonen och en skypedate med min allra bästaste Häggis nu på kvällen. Det blev dagens höjdpunkt! Däremellan har jag gjort nada.

Creepy loner

Hittills i dag har jag inte haft en ordentlig konversation med någon annan än ett par butiksbiträden. Och mamma som (nästan) ringde och väckte mig. Rumskompisen for på föreläsning innan jag hunnit stiga upp, och resten av människorna jag umgås med här har också haft föreläsningar. Jag känner mig helt isolerad från omvärlden, hjälp! Ska bli skönt att träffa lite folk på kvällens Welcome Reception.

Hittills har dagen inte varit särskilt händelserik. Den inleddes med en länk längs Donau och fortsatte med lunch och lite slösurfande. Sen tog jag (för första gången ensam!) spårvagnen in till stan för lite shopping. Dagens inköp syns nedan:

Observera också den ljuvliga färgen på mitt golv...

Converse (och tygskor överlag) är ett vårtecken för mig. När dom börjar dyka upp på var och varannan fot är sommaren på väg. Nu längtar jag bara tills jag får köpa årets första ballerinaskor. Har redan kikat ut några potentiella alternativ.

Mumma!

Har redan hunnit hitta en ny favoritchoklad här. Compañera Mocca. Blev glad när jag såg att de säljs vid Winkler Markt. Så glad att jag var tvungen äta lite choko till eftermiddagskaffet såhär en vanlig måndag.

Jag jag jag

Min vän Miio skrev " Dessi, du kunde ju ta och smätta upp en lista om dig?" Miios önskan är min lag:

1. Jag kan vara hemskt jobbig om jag inte får som jag vill.
2. Jag borstar tänderna typ fem gånger per dag. Åtminstone fyra.
3. Jag äter nästan vad som helst. I matväg alltså.
4. Jag är en riktig slösa med en enorm förkärlek för klänningar. Försöker bättra mig.
5. Jag gillar träning och lider sällan av motivationsbrist just till att röra på mig.
6. Jag går helst och lägger mig redan vid 22. Allt som oftast gör jag ändå inte det..
7. Jag sjunger hellre än helst. Speciellt om en gitarr finns med i bilden. Och en gitarrist.

Planering

Sitter här och planerar så jag får huvudvärk. Kurserna vid JKU är mycket mindre än de vid Hanken; här är de flesta kurserna värda 3 ECTS-credits, medan de flesta kurserna vid Hanken ger 6-8 ECTS. Dessutom ska man helst vara på alla föreläsningar, max en frånvaro per kurs rekommenderas. Eftersom jag måste få ihop 30 ECTS under min utbytesperiod måste jag ta en hel del kurser här. Dessutom går många föreläsningar över varandra. Har suttit här och pusslat ett tag nu, och tror faktiskt att jag har fått ihop ett schema utan allt för mycket krockar. Detta innebär tyvärr att jag måste skippa två kurser som verkar väldigt intressanta, eftersom de krockar med för mycket andra föreläsningar... 

Linjalen som jag fick av min bästa vän Dani för 11 år sen får förstås vara med och planera

Föreläsningsschemat verkar lyckligtvis inte bli alltför fullspäckat. Om inga förändringar dyker upp kommer alla fredagar utom en att vara helt föreläsningsfria, och 9/14 av torsdagarna likaså. Gotta love förlängda veckoslut! Har dock förstått att kurserna här kräver en hel del självständigt arbete, så knappast blir det alltför slappt heller.

Helgen hittills

Liksom förra helgen har även denna varit väldigt lugn och skön hittills. Jag känner mig så otroligt lugn och harmonisk här i Linz! I går kväll bjöd Sandra och jag på middag här hos mig, lax med sallad och champinjon-lökröra igen. Det blev en riktigt trevlig kväll, med en hel del nostalgitrippar på YouTube. Eftersom jag är en riktig liten nostalgiker passade det mig som handen i handsken. 

Denna morgon inleddes med en sen frukost och fortsatte med en lugn länk längs Donau. Solen sken och jag njöt. På eftermiddagens stadstur köpte jag en del nödvändigheter från hm, men inget jag behöver ha dåligt samvete över. Duktig Dorka! Middag åt vi vid ett rätt trevligt japanskt ställe. Sen såg vi The Descendants, en riktigt sevärd film. Den var inte direkt spännande, och under de sista 20 minuterna kände jag mig nästan rastlös. Trots det tyckte jag om den. Tror att orsaken kan vara att det var en väldigt känslosam film, som framför allt väckte en massa motstridiga känslor. Sånt gillar jag. IMDb-betyget är 7,6.

Bilden är förstås googlad

Härlig dag incoming

Jag anar en helt underbar dag framför mig! Enligt yr.no kommer temperaturen i Linz att vara runt 10 grader kl. 13-19. Enligt samma sida ska det också vara halvmolnigt, men redan nu har vi i alla fall så soligt att jag vaknade av solen som sken in på mig. Halv elva kommer Sandra över för frukost och sen sticker vi ut på lenkki. Sen borde jag fixa lite småsaker. Typ skicka in en stipendieansökan. På eftermiddagen möter vi upp Stina för lite shopping, middag och bio i stan.

Ska ta det rätt lugnt med shoppingen i dag, försöka att bara köpa nödvändiga saker. Ett par byxor kunde vara bra. En tröja likaså. Ett pannband eller en snygg mössa känns också som en nödvändighet med tanke på vår skitrip till Nassfeld i mars.

Lånad från stadium.fi

Och nu fattar jag tyvärr vad som menades med halvmolnigt. 

Den där Sandra

Sandra och jag började Hanken samtidigt, och talade antagligen med varandra för första gången på Gemensamma kvällen, alltså gulisarnas första sitz. I alla fall har jag en massa foton av Sandra från den kvällen, haha. Minns att jag tyckte att hon var en himla glad och festlig typ. Första året umgicks jag inte så mycket med Sandra, men i och med att vi valde samma huvudämne började vi se mer av varandra på tvåan. Med tiden har jag märkt att hon inte bara är en skojig typ, utan också en typ med kloka funderingar och värderingar. Dessutom tycker hon lika mycket om att argumentera som jag...

Jag minns så väl dagen för åtta månader sen när listan över allas utbytesplatser publicerades. Först blev jag jättelättad över att ha fått ett av mina första alternativ. Ännu gladare blev jag när jag såg att det var en vasahankeit, antagen år 2009 och med finance som huvudämne som hade fått den andra platsen vid Johannes Kepler Universität. Riktigt exalterad blev jag när jag via matrikelnummern lyckades lista ut att Sandra var den jag skulle dela vardagen i Linz med! Jag ringde genast upp Sandra och skrek och skrattade och hoppade om vartannat. Hon var nog mest förvånad över uppståndelsen, eftersom hon ännu inte hade märkt att listan publicerats.

Avslutningsvis vill jag (än en gång) konstatera att jag är superglad att ha just Sandra med mig i Linz. Hon är en riktig vän. Vi kommer bra överens och är så att säga på samma våglängd. Vi sporrar och kompletterar varandra på ett bra sätt. Vi kanske har olika åsikter ibland, men kan ändå respektera varandra och agree to disagree :).

Den där Sandra. Vid Donau.

Matbloggen

I brist på bilder från denna dag bjuder jag på gårdagens delikata middag. Min rumskompis sa i går när Sandra och jag stod och kockade "kokar du igen?", haha. Vår finska matkultur med varm mat både till lunch och middag är kanske inte lika allmän i centrala Europa? Jag hoppas att skollunchen kommer att vara någorlunda bra, för att stå vid spisen två gånger per dag är nog ändå inte min grej. Och ordentlig mat både till lunch och middag är nästan ett måste för mig.

Varmrätten

Efterrätten

I dag har varit en rätt lugn och slapp dag. Hittills har jag inte gjort så mycket annat vettigt än att vara på min sista föreläsning i intensivkursen i tyska. I morgon är det alltså tent, som jag ska försöka läsa lite till i kväll. Men först ska jag ut på en kort lenkki och ha en liten cirkelträning med Sandra.

Vilken härlig dag

Dagen har varit väldigt behaglig och gått väldigt snabbt. Först hade jag tyska mellan 9 och 12, sen tvättade jag kläder och fixade lunch. Dagens bästa stund var Sandruschkas och min tvåtimmars promenad/power walk bland de linziska kullarna. Landskapet är så otroligt vackert här, och man hittar små byar/husgrupper bakom var och varannan kulle. Jag skulle kunna ströva runt på vägarna en hel dag. Att solen värmde underbart gjorde inte dagens promenad sämre.

Efter promenaden kom dagens näst bästa stund; vår gudomliga middag. Den gudomliga middagen bestod av lax, sallad, avokado och en supermumsig röra med champinjoner och rödlök stekta i färskost med gräslökssmak. Till efterrätt åt vi färska jordgubbar. En middag dorka-style. Nu på kvällen har vi och några andra utisar varit på salsakurs på Remembar, en club i centrum. Grundstegen och -svängarna gick helt bra, men på grund av trängsel, platser längst bak och dåliga kunskaper i tyska dansbegrepp nöjde vi oss ganska snart med att vara åskådare. Och oj vad jag vill lära mig salsa! Det är en så vacker dans. Måste tvinga Calle med på danskurs när jag kommer tillbaks till Vasa.

Bilderna nedan har inget med dagens inlägg att göra, utan är tagna på gårdagens city tour. 

Donau. Vi bor på sidan som syns på bild.

Martinskirche, ursprungligen uppförd 799 e.Kr.

Ikea

I gårdagens inlägg lovade jag att återkomma som mitt lyckligare och trevligare jag. Och här är jag, mycket lyckligare och trevligare än i går. Dagens Ikea-besök gjorde underverk för mitt humör. Slutsaldot vid Ikea blev 52,59. En ovanligt välinvesterad femtilapp. 

Såhär fin blev vår matsal i Raab Heim

Såhär mysigt kommer jag att sova i mitt rum på Raab Heim

Hahaha, nää. Tror inte att någon gick på det där, speciellt inte med tanke på att Ikeas prislappar syns överallt. Här kommer den krassa verkligheten:

Helt okej för 3-ish euro

Sängen blev lite trevligare med lampa, kudde och pläd

Jag blev mycket trevligare med en spegel i mitt eget rum. Och ett doftljus.

Den krassa verkligheten är inte så hemsk trots allt. Tänk vad en par doftljus och lite enhetlighet (typ ett färgtema per rum) kan göra. Jag kommer nog att överleva fyra och en halv månad till här tror jag. Köpte förstås mycket mer än de saker som syns på bilderna. Ikea är nog super för en snål utbytesstuderande som inte har möjlighet att ta med sina inköp hem efter utbytets slut.

Varför studielivet är bättre på Hanken än JKU

Gemenskapen. Det är vad jag saknar mest från studielivet vid Hanken. Jag förstår att känslan av samhörighet omöjligtvis kan vara på topp efter bara en vecka här. Men det känns inte heller som att teamet som har hand om oss utbytesstuderande gör hemskt mycket för att bygga upp gemenskapen mellan oss. Visst, vi har varit på pup crawl och haft en par gemensamma "get-togethers" och sådär. Men inget program av något slag. Inte en enda lek. Tutorerna verkar överlag inte heller ha samma koll som utistutorerna vid Hanken. Jag är väl aningen partisk förstås. Borta bra men hemma bäst. 

I kväll var det carnival party. Jag for dit som häxa, och fick faktiskt flera komplimanger för min kostym, som bestod av en häxhatt och en svart festklänning. Inte så komplicerat alltså. Bildbevis kommer kanske i morgon, kanske inte. Stämningen i studentbaren i skolans källare kändes lite awkward. Jag hoppas att det blir bättre än såhär. Återkommer i morgon som mitt lyckligare och trevligare jag. Nu ska jag se på ett bröllop Oravais-style.

Helgen

Jag har haft en riktigt bra helg här i Linz! Som jag nämnde i föregående inlägg gick lördagen åt till shopping, simning och fest. Shopping är en av mina starka sidor, och också i går lyckades jag. Har försökt hitta en svart läder/fakeläderjacka i bikermodell hur länge som helst nu, men inte hittat någon som uppfyllt alla kriterier. Antingen har själva modellen varit fel eller så har detaljerna varit för bronsiga/guldiga/matta. Och plötsligt fanns den rätta bara där. På barnavdelningen på hm. För 29,95.

Som önskat visade sig Linz nattliv från sin bästa sida. Kvällen inleddes med förfest hos Stinas mentorer och fortsatte till A1. Stämningen på dansgolvet var på topp hela kvällen, och jag har inte dansat så mycket på länge. Här pågår för tillfället någon carnival, så delar av festfolket var utklädda. På ett av dansgolven gick tre män på styltor runt och dansade med folk. Vi hittade världen skönaste dj.

En av styltmännen. Jag blev lite rädd för honom.

Mannen

Tempot denna dag har varit aningen lägre. Morgonen inleddes med en härlig brunch hos Hanna och Stina.  Tack för det, tjejer! Dagen fortsatte med lite skypande och slösurfande. Sandra och jag var också duktiga och for ut på promenad. Hemvägen var jag tvungen att springa för att hinna till min skypedate med la familia. Kvällen avslutades med Sandra, snask och De tre musketörerna. 

Dagens planer

I dag står shopping och lunch i stan på schemat. Få saker gör mig så glad som shopping. Och ger mig sånt dåligt samvete efteråt. Hehe. Sen har jag planerat in ett par längder i simbassängen. Dagen avslutas med utgång. Hoppas att nattlivet i Linz visar sig från sin bästa sida, för hittills måste jag säga att jag är lite besviken.

Alltså!

Teknik kan vara rätt svårt ibland. Ganska ofta till och med. Och ganska enkla saker. Som att få igång en spis så att man kan steka sina efterlängtade laxfiléer. Vi tar det från början:

Jag hade tyskaföreläsning mellan 12 och 15 i dag, och hade inte hunnit äta lunch innan. Hungrig som en varg rusade jag hem efter föreläsningen för att steka min delikata, varma mat. Hittills har jag bara gjort sallader eftersom vi inte haft någon kastrull eller stekpanna. Som ni säkert förstår blev jag arg som ett bi när spisplattorna knappt blev ljumna när jag vred på termostaten. Det hjälpte inte att vänta. Inte heller att svära och tänka fula tankar om Österrike. Nåväl. Med stekpannan i ena handen och saltkaret i andra klampade jag iväg till våningens gemensamma kök, där jag enligt en lapp på dörren inte ens fick koka eftersom jag har kök i rummet. Plattorna blev inte varmare där heller.

Jag gick tillbaks till mitt eget rum, svor lite till över Österrike och bredde en smörgås till lunch. Klockan var 16. Sedan satte jag mig ner för att skriva ett långt, argt blogginlägg. Det inleddes såhär: "I dag är bloggerskan arg som ett bi!". Plötsligt fick jag en snilleblixt och gick till köket och vred på den rätta knappen. Den till höger på bilden nedan.

Från vänster: Lampknappar, eluttag, eluttag, magisk spisknapp

Till mitt försvar hade jag faktiskt testat vrida på "äggklockan" tidigare. Funderat över varför österrikarna anser det nödvändigt med en äggklocka inbyggd i väggen när man har timern på telefon. Inte tänkt att det är en säkerhetsåtgärd så att ingen förvirrad utbytesstudent glömmer att stänga av spisen. Men jag fick min lax med crème fraiche till slut. Slutet gott, allting gott.

Update från bloggerskan

Ursäkta den dåliga uppdateringen. Livet som utbytesstuderande är ganska fullspäckat! Dagen började med intensivkurs i tyska mellan 9 och 12. Klockan tretton hade jag (och 20 andra) möte med vår koordinator. Efter det mötte jag upp Sandra vid Winkler Markt för lite matshopping. Nästa programpunkt var KUSSS-training vid 15.30 (KUSSS motsvarar vårt WebOodi).

Sedan halv fem har jag haft den mest lediga kvällen hittills under utbytet. Wunderbahr! Jag behöver ganska mycket egentid utan en massa inplanerat program. Tror att jag alltid varit sådan. Jag hinner ju knappt insupa min dagliga dos bloggar här! Då är det illa. Tror dock att tempot kommer att sjunka lite nästa vecka... För accelerera igen från och med femte mars. En positiv aspekt med ett fullspäckat schema är att man inte hinner tänka så mycket. Och alltså inte sakna lika mycket.

Min lediga kväll spenderades till en stor del vid datorn. Först skypade jag med Calle, och sen med mamma och pappa. Hoppsis, dit for tre timmar. Tre välspenderade timmar. Resten av kvällen har jag valt kurser, gjort en halv tyskaläxa och joggat. I morgon har jag sovmorgon.

Hemma i Finland har tusentals abin firat penkkis i dag. Grattis alla abi-12!

Vår fina abitavla

Skype date

Hade tidigare en låång skype date med min kära Balli. Jag har talat i telefon och haft sms-kontakt med honom varje dag hittills, och det har känts helt som "vanliga" telefonsamtal med Calle. Trevliga och mysiga, men jag har inte blivit sentimental eller speciellt rörd. Nu när vi startade videoöverföringen började jag först skratta så att jag grät, och sen började jag gråta på riktigt. Bara för att jag fick se honom över webbkamera. Haha. Jag kan nog vara ett riktigt litet känslomonster ibland. Härligt var det i alla fall att få tala ordentligt med honom, utan att tänka på vilka saftiga räkningar samtalet kommer att resultera i. 

God natt på er alla bloggläsare! Hälsningar känslomonstret.

Om en utflykt

Söndagen var vår första hela dag på plats i Linz. Då måste man utforska omgivningen! Sandra och jag begav oss ut på promenad utan egentligt mål. Eller rättare sagt med föda som enda mål. Det blev kaffe och smörgås vid ett mysigt café till lunch.

Bloggerskan själv!

Mätta och belåtna ville vi sedan se mera. Vi gick bortåt från Linz (tror jag) och fick mest se en massa hus. Plötsligt såg jag en stig som gick uppåt genom ett skogigt berg. "Dit ska vi!" tyckte jag. Stigen var ordentligt lång och brant, så vi hann få upp flåset ordentligt. Synen som väntade uppe på kullen var dock mödan värd. Bland annat hittade vi Sandras drömhus:

Kråkan Sandra i sitt bo

Vi hittade också mitt drömhus:

Huset till vänster i bild är mitt hus

Framför vår ögon bredde en mysig alpby ut sig. Tyvärr lyckades jag inte på långa vägar fånga på foto hur vackert det var där:

Nästan som i Finland?

Morgonens joggingtur med Sandra gick också uppför ett superbrant berg. Landskapet vi fick se denna gång var ännu häftigare än det i söndags. Plötsligt befann vi oss på en liten väg som gick genom den österrikiska "bergslandsbygden". Några stora, gamla hus, ett nytt mysigt hus och ett fähus med kossor utanför var det vi hann se innan vi svängde om. Och massa stora kullar överallt, och sen fjällen i bakgrunden. Så otroligt fint och fridfullt! 

Nu ska vi i väg till skolan och anmäla oss till en skitrip med resten av utisarna i mars. Jag är supertaggad! Ni hör antagligen mer av mig redan i kväll, eftersom resten av dagen inte innehåller så mycket förhansplanerat program. 

Internet

Internet är en trevlig sak. Exakt hur trevligt det är med Internet märker man oftast först när man hamnar att vara utan av någon orsak. Efter två resultatlösa besök till Home Office här på Raab Heim lyckades jag nu i kväll experimentera fram en fungerande anslutning helt själv. Fråga inte hur! Hur som helst är det en ganska nöjd Dorkis som sitter här bakom skärmen just nu.

Dagen i övrigt har varit fullspäckad. Av info och "administrativt" arbete. Nu ska jag möta upp Sandra och våra svenska vänner för ett glas vin. Trevligt! Sen blir det pub crawl. Ska försöka mig på ett ordentligare blogginlägg med lite bilder i morgon om jag hinner. 

Varning för långt inlägg

När jag skriver det här inlägget är klockan 09.51 österrikisk tid. Efter en tuff men rolig gårdag har jag sovit gott och länge i natt. Ändå är jag helt utmattad. I dag blir en slapp dag. Sandra och jag ska ut på en liten upptäcktsfärd för att se vart vi riktigt har hamnat. På kvällen blir det middag med ett gäng trevliga tjejer.

Alarmet ringde 03.45 på lördag morgon, och två ivriga men skittrötta typer vaknade vid Cumulus i Helsingfors. Flyget till Berlin avgick 07.00 finsk tid och flyget till Linz 08.55 tysk tid. Fram till Linz flygplats gick hela resan som smort.

Väl framme vid Raab Heim började problemen. Mannen i receptionen talade bara tyska. Min tyska är helt okej, men han var ändå ganska svårförståelig. Vi lyckades i alla fall fylla i dokumentet som skulle fyllas i. Efter många om och men. Haha. Vi kom inte ens på det engelska namnet för vår religionstillhörighet. Varför vill de ens veta vilken religion man tillhör?

Den första chocken kom när vi fick se våra rum. Vi började i Sandras. Vi hade båda beställt Einzelzimmer mit Küche. Sandra hade visserligen fått ett enkelrum, men köket fattades. Längre bort i korridoren hittade vi ett allmänt kök med flottiga köksskåp och en mikro med fem års matrester på väggarna. Nästa i tur var mitt rum. Jag fick en smärre chock (och började nästan gråta, haha) när jag märkte att jag kommer att dela wc och kök med en vilt främmande människa fram till juli. Rumskompisen var inte på plats, och jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig. Dessutom saknades sängkläderna. Senare på kvällen märkte jag till råga på allt att min internetanslutning inte funkar. 

Mitt i allt elände träffade vi två svenska tjejer som vi kände igen från planet. Båda var i samma situation som jag, och delade alltså rum men en främling trots att de önskat enkelrum. Vi var nog alla lättade över att träffa fler nordbor och få ventilera våra känslor lite.

Resten av dagen gick åt till att vandra runt lite med Sandras mentor och att träffa nya människor. Bland andra min rumskompis Lisa, som visade sig vara en supertrevlig fransyska. Tror nog att vi kommer att komma bra överens som "sambon" under de följande fem månaderna. Skönt! På kvällen träffades vi först med några andra tjejer och tjattrade över ett glas vin i ett gemensamt utrymme här på Raab Heim. Känns skönt att redan ha hittat likasinnade. Sen stack vi i väg på pub crawl till centrum med resten av utisarna. Vi tog dock en taxi hem redan efter första baren. Och OJ så skönt det var att få sova ut i dag!

Sitter nu vid publiceringstillfället i Sandras rum, eftersom jag ännu inte fått en fungerande internetanslutning till mitt rum. Får bli morgondagens problem.

Cumulus Airport

Trötta och mätta och belåtna ligger vi nu i varsin säng vid hotellet och surfar. Och borstar tänderna.

En av nördarna

Dagen har hittills gått över förväntan på alla sätt. Till och med maten vi just åt i hotellets restaurang var underbar:

Kyckling med getost och djävulssylt

Flygbussen går klockan fem imorgon bitti, så mer än såhär hör ni inte från mig i kväll. Måste läsa bloggar och sova. Gonatt! 

Packat och klart

Tro det eller ej, men väskorna är packade och klara. Eller har varit packade och klara. Nu har en del saker krupit ut ur bagaget igen. Hoppsis! Resväskan väger väldigt nära 25 kg och handbagaget 100 gram under gränsen på åtta kg. Lite vardagsspänning sådär. 

Tåget rullar iväg från Bennäs klockan 15.16 i morgon. Förhoppningsvis sitter jag och Sandra däri. Hotellets frukostbuffé öppnar klockan fyra på morgonen och vi står säkert och hänger på dörren som pensionärer utanför Halpa Halli. Flyget till Linz går klockan sju på morgonen och efter en mellanlandning i Berlin borde vi anlända i vår nya hemstad 10.10 lokal tid. Uppdaterar snabbt imorgon eller på lördag om jag har möjlighet. 

Hej då Finland. T: Dorka.

Den där Calli

Min bättre hälft heter Carl-Anton och har många smeknamn. Calle, Calli, Balli, Carl-Fjanton, Challun och många till som jag inte tänker skriva ut. Denna bättre hälft anlände för en stund sedan till Brännars och står som bäst och steker plättar. Mums! Inte är han dum den där Calle. 

Min prins

Den som tycker att kärlek och sånt bara är kakka kan sluta läsa nu, för här kommer historien om hur det blev vi två: 

Första gången vi på allvar lade märke till varandra var på en elevkårsmiddag vid Rosso. Jag gick på ettan i gymnasiet och Calle på trean. Jag var småsur över att ha blivit klassrepresentant och medlem i elevkårsstyrelsen, men for gärna med och äta god mat ändå. Jag tyckte att Calle verkade vara en trevlig typ, och han tyckte likadant om mig. Efter middagen addade Calle mig på msn (haha, msn!). Vi chattade ibland, men jag vågade aldrig starta konversationen. Man får ju inte verka alltför intresserad heller.

När jag sedan fick veta att Calle och jag skulle sommarjobba tillsammans vid begravningsplatsen blev jag ganska excited om jag minns rätt. Vi gick och spanade in varandra hela sommaren, men ingen tog första steget. I slutet av sommaren, eller rättare sagt 27.7.2007, var båda vid Åminne Folkpark på Backyard Babies spelning. Det regnade, jag hade ett paraply och plötsligt stod också Calle under paraplyet och höll om mig. Dagen därpå såg vi Simpsons the Movie på bio och garvade högst och mest av alla i salongen. Sedan den dagen har det varit vi. 

Jag behöver knappast berätta att det kommer att vara jättejobbigt att vara borta från Calle. Vi har varit sambon i två och ett halvt år, och den längsta perioden vi har varit ifrån varandra sedan 27.7.2007 är antagligen två eller tre veckor. Jag tvivlar dock inte det minsta på att vårt förhållande håller några månader som distansförhållande. Ändå känns det tråkigt att behöva säga hej då imorgon. .

Sista dagen hemma

Min sista dag hemma kommer att gå åt till packande, fixande och lite träning. Vanligtvis brukar jag tycka om att packa inför en resa. Det är dock gaanska svårt att få med allt i en resväska + handbagage när man ska vara borta i fem månader. Jag vill ju ha med varendaste en av mina klänningar! Jag har redan köpt fem kilo bagageövervikt, och undrar ändå hur jag ska lyckas hålla mig inom gränsen. Min vän Sandra (Sandruschka, presenteras i ett senare inlägg) som kommer att vara min reskompis och mentor under den här våren har bara packat ner 19 kilo. Hon är duktig hon!

Någon gång under dagen har jag också en skypedate med denhär filuren inplanerad:

Gulis-Miio 2009

Bilden är bland de allra första jag har tagit av Miio, haha nu blir jag nostalgisk! Vill ni se nyare, snyggare bilder på Miio kan ni gå in på hennes blogg. Miio var min allra första nya vän på Hanken. Vi hittade varandra på matteupphämtningskursen, då vi båda var alltför tidigt på plats och inte slapp in till skolan. Hon är för tillfället inte den vän jag har tätast kontakt med, men det behövs inte heller. Vår vänskap är alltid lika stark ändå. Det tycker jag är fint. :) Bruden är för tillfället på utbytesstudier i härliga Bordeaux. 

Det där med avsked

Jag har alltid varit en väldigt emotionell person, något som jag helt klart ärvt av min mor. Därför brukar det där med att ta avsked kännas rätt jobbigt. Denna vecka, och speciellt denna dag, har inneburit många avsked. Jag har klarat dagen förvånansvärt bra, antagligen för att alla dessa avsked är något jag varit inställd på en längre tid nu och haft tid att bearbeta. Trots det lämnade jag Hanken och vännerna där i dag med en klump i halsen och tårarna brännande bakom ögonlocken. Samtidigt hade jag ett leende på läpparna. Jag har ju ett alldeles underbart halvår framför mig! Det är lustigt hur kluven man kan känna sig ibland. 

Bilderna nedan är från Camis, Sandras och min avskedsmiddag på Kantarellis i går. Eller rättare sagt från O´Malleys dit vi for efteråt. När Juho försvunnit i väg på jobb och Sandra hem till Jeppis. Och jag fått fram min kamera.

Bloggerskan, Cami och Ellus

Verro, Fikus och Néa

På kvällen var det dags för fler avsked. Då brast det. Jobbigt för en blödig stackare som mig med alltför mycket hej då på en och samma dag. Nu sitter jag hemma hos mamma och pappa i Oravais och klappar om en av mina stora kärlekar, Ludde. Han har varit en del av familjen i elva år till sommaren och börjar vara en gammal man. 

Jag och min kompis!

Dorka?

Någon kanske funderar lite över bloggens namn. Anledningen till att den heter Dorkas dagbok är inte att jag anser mig vara dum i huvudet. Nej nej nej! Anledningen stavas Fikus.

Fikus började Hanken samtidigt som jag, och har med tiden uppgraderats från klasskompis till nära vän. Fikus heter egentligen Sofia, och kallas Fia av de flesta. En dag slog det mig att det självklara smeknamnet på en Fia är Fikus. Fikus kunde ju inte låta denna förolämpning gå obemärkt förbi, och för att utkräva hämnd gav hon mig namnet Dorka. Sedan den dagen har vi varit Fikus och Dorka för varandra. I all välmening och kärlek.

Januari 2011. En riktigt snygg pose Fikus-Dorka-style

Första inlägget

Hej och välkomna alla läsare! Högst antagligen är ni som kikar in vänner till mej, och därför känns en alltför utförlig presentation överflödig. Som de flesta av er redan vet kommer jag att fara i väg på utbytesstudier till Österrike i övermorgon, och gör därför som många utbytesstuderande före mig; startar en blogg så att mamma (och resten av mina kompisar, hehe) ska ha något att läsa när saknaden efter mej blir alltför stor... :)

Eftersom jag tycker att bloggar med bilder av bloggaren själv är mycket festligare än bildlösa bloggar tänker jag trotsa min fotofobi och bjuda er på en och annan bild på mej och min omgivning. Tyvärr har jag inte just nu så många nya bilder på mej själv (eller bilder över huvud taget), men dom kommer nog. Eventuellt. Här kommer i alla fall en från gårkvällen:

Det gör inget att glaset skymmer halva ansiktet