Dagen började helt normalt med en länk med svenskorna och en kanadensisk kille. Kul med träningskompisar! Fortsättningen var dock aningen annorlunda...
I vårt pre-semester programme ingår en kurs som heter Cultural Sensitivity Training. Kursen ger två poäng för några timmars arbete, vilket ju är trevligt. Jag hade föreställt mig att man sitter i små grupper och diskuterar kulturella skillnader mellan sina respektive hemländer. Där hade jag fel. Dagens uppgift var att dela in sig i grupper om fyra, med olika nationaliteter. Två finskor och två finlandssvenskor kan väl kallas en mixad grupp? Sen fick man en plats nära Linz att besöka. En plats vart man annars knappast skulle komma på att fara. Vår plats blev Einsteinstrasse. Där skulle vi hitta en person på gatan och intervjua denna/denne. Våra frågor var typ ålder, yrke, boende, civilstatus och så vidare.
Först var vi tvungna att åka spårvagn i säkert 30 minuter, sen skulle vi byta till en buss. Vi tog fel buss. Slutligen hittade vi ändå rätt buss, och kom fram till Einsteinstrasse. Jag vet inte riktigt vad själva området hette, men det var någon sorts sorglig förort. På Einsteinstrasse hittade vi ett köpcentrum dit vi gick för att hitta vårt intervjuobjekt. Köpcentret var om möjligt ännu sorgligare än själva platsen. Nästan helt folktomt och också en massa tomma butikslokaler. Stället såg nästan övergivet ut. Vi var tvungna att be fyra personer om en intervju, innan det äntligen nappade vid femte försöket. Hon ville dock inte vara med på foto, vilket ju är helt förståeligt. Hon var 40 år, singel, utbildad frisör, bodde i en lägenhet och jobbade på Bipa. Hennes dröm var att komma bort från stället och flytta utomlands, kanske till Australien.
Hela stället hade en sån sorglig känsla över sig att jag kände mig riktigt ledsen när vi åkte därifrån. Efter det här kommer jag om möjligt att uppskatta min mysiga hemstad ännu mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar