Den där Calli

Min bättre hälft heter Carl-Anton och har många smeknamn. Calle, Calli, Balli, Carl-Fjanton, Challun och många till som jag inte tänker skriva ut. Denna bättre hälft anlände för en stund sedan till Brännars och står som bäst och steker plättar. Mums! Inte är han dum den där Calle. 

Min prins

Den som tycker att kärlek och sånt bara är kakka kan sluta läsa nu, för här kommer historien om hur det blev vi två: 

Första gången vi på allvar lade märke till varandra var på en elevkårsmiddag vid Rosso. Jag gick på ettan i gymnasiet och Calle på trean. Jag var småsur över att ha blivit klassrepresentant och medlem i elevkårsstyrelsen, men for gärna med och äta god mat ändå. Jag tyckte att Calle verkade vara en trevlig typ, och han tyckte likadant om mig. Efter middagen addade Calle mig på msn (haha, msn!). Vi chattade ibland, men jag vågade aldrig starta konversationen. Man får ju inte verka alltför intresserad heller.

När jag sedan fick veta att Calle och jag skulle sommarjobba tillsammans vid begravningsplatsen blev jag ganska excited om jag minns rätt. Vi gick och spanade in varandra hela sommaren, men ingen tog första steget. I slutet av sommaren, eller rättare sagt 27.7.2007, var båda vid Åminne Folkpark på Backyard Babies spelning. Det regnade, jag hade ett paraply och plötsligt stod också Calle under paraplyet och höll om mig. Dagen därpå såg vi Simpsons the Movie på bio och garvade högst och mest av alla i salongen. Sedan den dagen har det varit vi. 

Jag behöver knappast berätta att det kommer att vara jättejobbigt att vara borta från Calle. Vi har varit sambon i två och ett halvt år, och den längsta perioden vi har varit ifrån varandra sedan 27.7.2007 är antagligen två eller tre veckor. Jag tvivlar dock inte det minsta på att vårt förhållande håller några månader som distansförhållande. Ändå känns det tråkigt att behöva säga hej då imorgon. .