Varning för långt inlägg

När jag skriver det här inlägget är klockan 09.51 österrikisk tid. Efter en tuff men rolig gårdag har jag sovit gott och länge i natt. Ändå är jag helt utmattad. I dag blir en slapp dag. Sandra och jag ska ut på en liten upptäcktsfärd för att se vart vi riktigt har hamnat. På kvällen blir det middag med ett gäng trevliga tjejer.

Alarmet ringde 03.45 på lördag morgon, och två ivriga men skittrötta typer vaknade vid Cumulus i Helsingfors. Flyget till Berlin avgick 07.00 finsk tid och flyget till Linz 08.55 tysk tid. Fram till Linz flygplats gick hela resan som smort.

Väl framme vid Raab Heim började problemen. Mannen i receptionen talade bara tyska. Min tyska är helt okej, men han var ändå ganska svårförståelig. Vi lyckades i alla fall fylla i dokumentet som skulle fyllas i. Efter många om och men. Haha. Vi kom inte ens på det engelska namnet för vår religionstillhörighet. Varför vill de ens veta vilken religion man tillhör?

Den första chocken kom när vi fick se våra rum. Vi började i Sandras. Vi hade båda beställt Einzelzimmer mit Küche. Sandra hade visserligen fått ett enkelrum, men köket fattades. Längre bort i korridoren hittade vi ett allmänt kök med flottiga köksskåp och en mikro med fem års matrester på väggarna. Nästa i tur var mitt rum. Jag fick en smärre chock (och började nästan gråta, haha) när jag märkte att jag kommer att dela wc och kök med en vilt främmande människa fram till juli. Rumskompisen var inte på plats, och jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig. Dessutom saknades sängkläderna. Senare på kvällen märkte jag till råga på allt att min internetanslutning inte funkar. 

Mitt i allt elände träffade vi två svenska tjejer som vi kände igen från planet. Båda var i samma situation som jag, och delade alltså rum men en främling trots att de önskat enkelrum. Vi var nog alla lättade över att träffa fler nordbor och få ventilera våra känslor lite.

Resten av dagen gick åt till att vandra runt lite med Sandras mentor och att träffa nya människor. Bland andra min rumskompis Lisa, som visade sig vara en supertrevlig fransyska. Tror nog att vi kommer att komma bra överens som "sambon" under de följande fem månaderna. Skönt! På kvällen träffades vi först med några andra tjejer och tjattrade över ett glas vin i ett gemensamt utrymme här på Raab Heim. Känns skönt att redan ha hittat likasinnade. Sen stack vi i väg på pub crawl till centrum med resten av utisarna. Vi tog dock en taxi hem redan efter första baren. Och OJ så skönt det var att få sova ut i dag!

Sitter nu vid publiceringstillfället i Sandras rum, eftersom jag ännu inte fått en fungerande internetanslutning till mitt rum. Får bli morgondagens problem.